Greve Garott

Passion – företagarens viktigare redskap

Överallt berättar syokonsulenter, politiker, föräldrar och andra auktoriteter att det viktigaste i ditt liv är att skaffa en bra och hållbar utbildning. Den kommer i sin tur att ge dig ett bra jobb med lön och trygghet. Blir din väg istället den av egenföretagande är utbildningar såklart viktiga, men… jag tror att stor passion kring en eller flera hobbys många gånger kan vara till mer nytta i ditt entreprenörskap.

En snygg avgränsare

Personligen har pengar aldrig varit min stora drivkraft i livet. Jag är inte egenföretagare för att bli rik (på pengar). Många gånger ser jag företagandet som ett nödvändigt ont för att kunna förverkliga mina drömmar. Min drivkraft som kulturentreprenör* är att själv kunna styra över mitt liv. Jag kan, i mångt och mycket, själv bestämma vad, när och hur jag gör saker. (Med en självklar anpassning till marknaden.)

Min drivkraft som egenföretagare är att själv kunna styra över mitt liv. Jag kan, i mångt och mycket, själv bestämma vad, när och hur jag gör saker.

Så bortsett från en utbildning som ger dig trygghet och inkomst, vilka andra metoder finns för att skapa förutsättningar för att ha ett bra liv – med ett intressant jobb? Jag skulle säga att det som hjälpt mig mest i mitt liv som egenföretagare inte är mina utbildningar – utan snarare mina passioner och intressen. Dessa har nämligen gjort så många saker möjliga. Utbildningar är absolut en viktig del i livet – men att prokrastinering kan ibland vara viktigare.

Att skjuta saker på framtiden och istället hoppa in i spännande världar (läsa den fantastiska boken) eller vika pappersflygplan (Origami) kan mycket väl visa sig vara viktigare för din framtid än att göra klart den där rapporten…

Jag ska också tillägga att jag har en gymnasielärarexamen med tillhörande lärarlegitimitet. Av den utbildningen använder jag såklart massor av kunskap, såväl på som av scen. Men vad som verkligen format mig än nog snarare mitt ständiga predestinerande i passionsfyllda projekt.

Tennfigurer

Som liten pojk stötte jag och min bror på tennsoldater. Pappa hjälpte oss att gjuta en hel armé av karoliner som vi satt och målade med lackfärger. När vi blev äldre fick vi gjuta för egen maskin och hela slott och dioraman skapades. Under åren som följde utvecklade jag ett närmst sjukligt intresse för att måla och fixa med tennfigurer av olika slag. Det hela påhejat av diverse figurspel från huvudsakligen Games Workshop. Alla mina sparpengar gick till dessa små gubbar, färger och penslar.

Målade tennfigurer

Detta var kanske världens nördigaste intressen och mer än en gång ifrågasattes nyttan av det jag höll på med. Just då fanns ingen nytta annat än att jag hade väldigt roligt, vi spelade galet mycket spel (istället för att göra läxor) och pengarna gick till spel istället för andra, kanske mer destruktiva, intressen.

Detta var kanske världens nördigaste intressen och mer än en gång ifrågasattes nyttan av det jag höll på med.

Nyttan är svår att se i förväg. Kanske uppstår aldrig någon nytta med din hobby. I detta fall har den lärdom jag fick av hur man blandar färger, hanterar en pensel och dekormåla ytor varit ovärderlig. Inom mitt yrke som trollkarl är mina färdigheter i att skapa, måla och hantera verktyg central – framför allt om jag inte alltid vill gå samma väg som alla andra gör. De idéer som redan finns eller som går att köpa modifieras ALLTID. De byggs om och görs till något nytt. Allt genom de färdigheter jag utvecklat under mina intressen med dessa onödiga tennsoldater. Det skulle visa sig spela en ännu större roll.

Mysteria

I nuläget har vi spelat in två säsonger av TV-serien Mysteria. Vad få vet är att det är vi magiker i gruppen som bygger all scenografi och utrustning. De underbart vackra miljöerna inne i slottet är byggda under en intensiv vecka där våra arbetsdagar inte sällan sträckte sig över 16 timmar. Skulle vi istället varit tvungna att anställa andra till att bygga vår scenografi hade pengarna inte räckt till, eller så hade scenografin blivit väldigt liten. (För att inte tala om risken att vårt konstnärliga uttryck hade fått sig en käftsmäll.) Flera gånger fann jag mig använda alla de metoder som jag lärt mig genom tennfigurerna för så många år sedan.

Oskar Hejll har en riktig utbildning i scenografi och vet vad han pysslar med. Det var också han som ledde arbetet vilket absolut påvisar vikten av utbildning. Men det hade aldrig gått om vi andra stått bredvid som drönare. Det krävde en oerhörd gemensam ansträngning där såväl en konstnärlig känsla som kunskap om material, färg och verktyg var viktig.

Gastons slott byggs upp

På det stora hela kändes det som att måla tennfigurer och figurspelsterräng – men i en något större storlek. Det hela tog en stund, men hårt arbete ger generellt sätt resultat.

Arkadia badar i Mysteria

Vi fick till några helt makalöst vackra scener inne i slottet för andra säsongen av Mysteria och mycket berodde såklart på makalöst skickliga ljussättare och kameramän, men utan en vettig kuliss hade inget funnits.

Vampyrer

Ett annat av mina stora intressen var och är vampyrer. Som 16-åring stötte jag på Anne Rice och filmen ”En vampyrs bekännelser” vilket i sin tur ledde till att jag läste alla hennes böcker. Jag älskade historierna, myterna och estetiken. Så till den milda grad att jag på allvar klurade på om det inte skulle vara rätt coolt att låta en tandläkare förlänga mina huggtänder – bara lite.

Denna passion smittade över på alla andra områden och snart stoppade jag undan mitt favortspel Drakar & Demoner till förmån för Vampire – the Masqurade. Dessutom smittade det över till ett passionerat deltagande och sedan arrangerande av vampyrlajv i olika delar av Sverige. Detta intresse innebar också att jag såklart såg alla filmer jag kunde hitta som handlade om vampyrer och jag läste på om de många myter som bygger upp den underbara legenden om vampyrer.

En vampyrs bekänelser

Under de levande rollspelen lärde jag mig det jag idag kan om SF make-up. Jag är verkligen ingen mästare, men jag lärde mig grunderna för att lägga en eye-liner, sminka sår och göra diverse vampyrsminkningar.

Greve Garrott

Allt detta kom väl till pass när Karneval Macabre skulle sättas upp på Liseberg första gången 2015. Sedan dess har vi gjort över 200 shower där med en estetik och karaktärer hämtade från 18- och 1900-talets skräckgenrer. Jag gestaltar en gammal vampyr inspirerad av Greve Orlok (spelad av Max Schrek) från filmen Nosferatu (1922).

Nosferatu

Såväl rörelsemönster och sminkning är kraftigt inspirerade av denna karaktär. Detta till trots kan jag villigt erkänna att karaktären som sådan utvecklades på ett vampyrlajv i Falun 2003 där namn och delar av sminkningen kom till.

Karneval Macabre 2016 Foto: Fotograf Magnus

Genom mitt intresse för just vampyrer och karaktärsbeskrivningar har jag själv skapat en ganska omfattande bakgrundshistoria för Greve Garrott. Ingen i publiken får någonsin veta den, men den gör att det är väldigt lätt att hitta rätt repliker när deltagare uppe på scen ställer frågor eller säger saker i samband med att jag tömmer dem på blod.

Och en slutkläm

Det finns många fler intressen och passioner i mitt liv som jag varje dag drar nytta av. Mitt enorma fantasyintresse, min intresse för spel och inte för att glömma alla de tusentals timmar jag spelade, arrangerade och ordnade med rollspel, levande rollspel och snarliga projekt. Men jag tror att min poäng är ganska klar. Låt dina intressen blomstra och ta lärdom av allt det som gör dig passionerad. Se möjligheter i dina unika hobbys och använd dem i ditt företagande. Tro inte att en utbildning är enda vägen till att bli duktig på det du önskar göra!

Är jag ute och cyklar, eller finns det någon poäng i vad jag skriver? Kommentera gärna min artikel. Andra människors erfarenheter och upplevelser är alltid spännande att ta del av.

En snygg avgränsare

*En annan fördel med att vara egenföretagare inom en mycket diffus bransch är att jag har all rätt i världen att hitta på roliga och pretentiösa titlar på mig själv.

 

10 comments

  1. Utmärkt och underhållande text! Håller med till hundra procent. Jobbar själv med saker där jag sällan blir särskilt rik, men nästan alltid har roligt. Så länge man överlever är det lätt värt det!

    (Några av mina nuvarande titlar är ”mirakelmakerska”, ”kryptozoolog” och ”konservativ rebell”)

    1. Det låter ju helt underbart! Jag måste fråga, vad gör du? Jag känner en kryptozoolog redan, så den biten har jag stenkoll på. Men det andra gör mig sjukt nyfiken.

  2. Du är en otroligt intressant människa med väldigt många goda egenskaper. Som andra tycker, du slår huvudet på spiken!
    Att vara kreativ och konstnärlig ligger i blodet anser jag. Svårt att lära sig det på en utbildning. Då gäller det ju att man som ung får utlopp för detta, precis som du fick.
    Jag delar detta så kanske någon förälder tänker till lite extra när barnet ger utlopp för sin kreativa sida på, ehm, ett mindre bra sätt. ?

    1. Hej Anna! Nu kommer jag troligen inte glömma ditt namn igen – det får vi se som en vinst. Jag tror att det går att lära ut kreativa metoder – och därigenom också kreativitet. Precis som att det finns metoder att lära sig läsa, skriva och rita – finns det metoder att träna den delen av hjärnan som kopplar samman idéer och skapar nya sådana. Det behöver uppmuntras och av-mystifieras. Sen är det väl som med alla saker att en del har lättare att lära X medan andra har lättare för Y. Och ja, jag hoppas att många inidiver där ute lyckas ta sina passioner och göra pengar – och därmed glädje – av dem.

      1. Jo det har du ju alldeles rätt i! Vad jag menar är att många kreativa människor har det med sig i blodet. ?
        Ps. Bra att du minns vad jag heter nu. *fnissar* Ds.

  3. Hej! Jag håller med föregående kommentatorerna! Underbar artikel från en underbar och insiktsfull människa. Välskrivet som sjutton och mycket intressant att veta både mer om dig och dina tankar kring utbildning. Utbildning finns i många former, den behöver inte vara formell. Hamnade själv plötsligt som textillärare genom mitt livslånga intresse för handarbete. Nu är jag en sån där i rullstol som du kanske glömmer namnet på.. nej skämt åsido. Jag och mina barn har följt dig i många år på Medeltidsveckan, njutit av dina shower med skräck, förundran och förfäran. Men det var när kunde gå. Nu trillade jag in på din sida här, genom Anna som jag träffat, just på grund av ett gemensamt intresse. Medeltidssömnad. Så intressen kan leda till både jobb och vänner, alldeles underbart! Ha det bra nu! /Tina

    1. Absolut, begreppet ”utbildning” kan såklart definieras olika. I dagens Sverige tror jag dock att de flesta definerar utbildning som just formell sådan genom universitet osv. Jag får allt som ofta frågan vilken utbildning jag har – i anslutning till mina uppträdanden. Det är en fråga om status men kanske också ett uttryck för att vi i Sverige idag har en tendens att glömma värdet av annan kunskap. Det finns liksom fler vägar att gå.

      Och tack för de fina orden du skriver, det värmer som bara den. Skoj att ni gillat mina shower.

Lämna ett svar till Tina Olsen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.