En gemmeldags pall med tre ben

Pallmetoden – ett sätt att överleva

Det är inte en dans på rosor att leva på sin passion och att lyckas dra in den mängd pengar som krävs för att få sin vardag att gå ihop. Att ta steget från anställd till egenföretagare är bara det stort. Att dessutom våga satsa på sin hobby eller stora passion är ännu större – och därmed svårare.

En snygg avgränsare

Våren 2012 gick jag från en halvtidstjänst som lärare till att på heltid ägna mig åt min passion – magi. Den förändringen gjorde också att jag lät mitt liv och mina val genomgå ett stålbad där enbart det viktigaste fanns kvar. Jag insåg att det fanns väldigt mycket i våra liv som vi bara tror att vi behöver, men som egentligen handlar om behov skapade av en marknad eller av de förväntningar vi har på oss själv. Eller faktiskt – förväntningar vi tror att andra människor har på oss.*

Steget från anställd på 50% med en viss trygghet till att för egen maskin bära alla kostnader var stort. Jag var så infernaliskt trött på så mycket som skolans värld bar med sig, men också att ständigt behöva anpassa mig efter chefer, andra lärare och de tider som gällde.För mig fanns det två alternativ. Att få satsningen på att bli trollkarl på heltid att fungera – eller att gå under. Jag insåg nämligen att jag höll på att utvecklas till en person jag inte själv skulle tycka om.

The Shining

Prioriteringar, passion och dedikation

Det handlade om prioriteringar, passion och dedikation. Ville jag leva på underhållningen så var jag också tvungen att dra ner på mitt liv i övrigt – för vid den här tiden hade jag inte i närheten av mängden jobb som behövdes för att kunna leva på det. Jag drog ner på nästan allt som inte hade med företaget eller min dotter att göra. Jag såg till att äta och leva billigt, att hitta billigt boende, att inte gå ut och dricka öl speciellt ofta osv. Istället ägnade jag all tid och energi åt att få firman på fötter. Det var en ganska framgångsrik strategi och skapade en hög arbetsmoral i mig som företagare. Jag såg inte min nyfunna frihet som ledighet utan som en evig piska på min rygg. Men en piska jag själv valt. Dessutom hade jag jobbat ihop en buffert med pengar som i realiteten gjorde att jag kunde klara mig ganska länge utan något jobb alls. Det gav mig en viss trygghetskänsla som innebar att panikattackerna inte kom fullt så ofta som de annars gjort.**

Nu i efterhand har jag funderat ganska mycket på andra sätt att få en firma bärande. Jag har under åren utvecklat en strategi jag kallar ”Pall-metoden”. Inte helt oväntat har den en liknelse i en pall – alltså en sån där traditionell kökspall med tre ben.

Pallmetoden

En enbent pall kan stå upp – om du balanserar medan du sitter på den och använder dina två ben som stöd.

En tvåbent pall innebär att du bara behöver använda ett av dina ben för att få den att stå. Dessutom behöver du inte lägga tillnärmelsevis samma fokus på att hålla den stående.

Revolutionen ligger i en trebent pall, som av fysikens lagar, kan stå av sig själv. Du måste naturligtvis se till att den underhålls och inte slits ut- men i övrigt är det en rätt stabil konstruktion. Skulle ett ben gå av har du tid på dig att laga det innan du faller till golvet – genom att använda den tvåbenta, eller den enbenta strategin.

Trebenta pallar i olika färger

Jag tror att företagande mår bra av att liknas vid den här kökspallen. Om du lutar allt på en verksamhet kommer du ha det tufft att få det att gå runt och du blir extra sårbar om verksamheten har en svacka eller inte vill fungera. Så frågan man bör ställa sig är: ”Har jag fler talanger?” Kanske kan du använda ditt tidigare yrke, hobbys eller nördiga specialkunskaper och skapa något annat att sälja. Själv erbjuder jag föreläsningar då jag har en viss talang för att undervisa – och enligt min mening en intressant historia att berätta. Dessutom händer det att jag jobbar med TV och allt vad det innebär. Beroende på hur man väljer att definiera ett ben har min pall allt från ett till fem stycken. Det skulle gå att dela upp benet trolleri i en massa olika kategorier och därmed få fler ben – men jag vill vara lite hårdare i min definition. Annars riskerar jag att skapa en pall som jag tror ser ut som en kökspall men som i verkligheten är ett enbent falsarium.

Funderar du på att gå över till heltid som exempelvis jonglör, komiker eller musiker, fundera då på vad du annars är bra på. Kan du komponera jinglar åt reklamfilmer, skriva copytexter till diskmaskiner eller regissera vänner och kollegor? Det viktiga här är att hitta ben som inte stör din palls helhet. Du får inte ha ett pallben som är en helt ny möbel, du kan alltså inte ha ett heltidsjobb som innebär att du blir av med för mycket tid och möjligheter för din kärnverksamhet. För mig skulle det inte fungera att återgå till att också jobba som lärare samtidigt som jag bedriver den verksamheten jag gör idag. Mina resor, arbetstider och sociala situation skulle göra att allt föll i bitar. Jag kan inte ha ett fast schema att förhålla mig till. Mina pallben behöver vara verksamheter jag kan göra samtidigt som jag åker tåg eller är hemma på mitt eget kontor.

Å andra sidan har en enbent pall en intressant fördel – du måste lägga all fokus på att balansera på ett ben. Kanske kan det vara ett framgångsrecept. Men jag tror det är svårt – och – just svajigt. Kanske är det en öppningen för en helt annan strategi – som kanske ska heta ”Den enbenta fokuspallen”. Vad vet jag?

En snygg avgränsare

*Sanningen är nog snarare den att ingen bryr sig om dig och dina beslut. Du spelar en förhållandevis liten roll i alla andra människors liv. De har nämligen fullt upp med att tänka på vad du har för åsikter om dem. Det finns en skön artikel om det här. Läs den!

**Nuförtiden lyckas jag hålla panikångesten borta ganska bra. Kanske en gång i månaden om det inte är en period med väldigt lite jobb. Då kan det vara mer ofta. Jag rekommenderar alla egenföretagare att köpa en bra kaffemaskin till sitt hem. Det hjälper.

Följ mig gärna på mina kanaler!

2 comments

  1. Otroligt bra artikel.

    Har suttit och läst ikapp några blogg-inlägg som du skrivit, då det var ett tag sen sist jag var här. Ganska omtumlande om jag ska vara ärlig. Man börjar granska sig själv och det är bra, men inte alltid kul!
    Risk för att det blir en lång kommentar nu! 🙂

    För det första tycker jag det är väldigt kul att läsa och se att vi har mycket gemensamt från barndomen och uppväxten runt Games workshop, rollspel och levande rollspel. Tror jag hade tre olika armeér totalt. Började med Empire, bytte bort den mot en Undead arme för att avsluta min Warhammer karriär med en arme av Dark elves. Väldigt kul tid och nu har min son fått ärva det som finns kvar av mina Warhammer 40k figurer. Mina Dark elves flyttade tyvärr till Gävle i utbyte mot en bit peng när jag var i övre tonåren och tyvärr värderade pengarna dom var värda mer än sentimentaliteten runt dom. Vilket jag idag kan ångra lite. Sen snöade jag in mest på fantasy snarare än vampire. Kul även med Falun. Jag är själv därifrån, men flyttade ifrån Falun i samma veva du utbildade dig där verkar det som.

    Har läst dels det du skrivit om prokrastinering. Otroligt kul eftersom jag just idag tänkt jättemycket runt att jag faktiskt gör just det. Men aldrig själv sett det som något positivt, tills nu då när jag börjat tänka i lite andra banor. Tänkte lite runt att jag kanske borde börja fokusera på det jag faktiskt gör när jag prokrastinerar, snarare än att fokusera på det jag INTE gör!

    Sen är det också extra intressant att läsa din blogg eftersom jag för ett och ett halvt år sen beslöt mig för att lämna ekorrhjulet och min fasta välbetalda tjänst, och satsa på mina hobbys istället. Utöver trolleri som jag vill utvecklas mer inom och jobbar med så har jag även en passion för den urbana sporten Parkour. Så jag har kört hårt med trollerigig och Parkour för barn nu via mitt företag. Går bra, även om det är i perioder. Vissa tider är det tunt med jobb och mer andra som du vet hur det kan vara. Speciellt när man som jag bor på en väldigt liten ort och man inte har ett särskilt etablerat kontaktnät utanför kommunen.
    Otroligt inspirerande att läsa i din blogg och jag kommer till väldigt mycket självinsikt och känner ett enormt starkt behov att helt omvärdera min scenkaraktär och mitt jag på scenen. Allt från kläder till rekvisita. Vem är jag. Vad vill jag?
    Nåväl. Ska inte skriva en hel blogg i din blogg.

    Vill bara säga tack för att du delar med dig av dina funderingar. Har följt din resa i ganska många år sen jag såg dig för första gången på Rampljus i Svt och tyckte du var en otroligt frisk fläkt på trollerifronten med din annorlunda stil. Skönt med någon som vågar sticka ut!
    Tack Arkadia för att du inspirerar och hjälper mig fast du kanske inte är medveten om det!

    Mvh Ronnie

    1. Oj! Först och främst, tack så väldigt mycket för att du tar dig tid och skriver ett så långt svar! Dessutom extra tack för dina fina kommentarer om såväl mina artiklar som det jag gör på scen. Skoj också att du upplever att artiklarna i fråga får dig att klura på saker. Det är min förhoppning.

      Bara för att det är kul kan jag nämna att min första WFB-armé var en dvärgarmé, som följdes upp av en Skaven och sedan en Dark Elf. I 40k var det Eldars som gälde hela vägen, Harlwquins framför allt. En del är sålt men det mesta finns kvar. Kul att kolla på ibland faktiskt.

      Men det låter som att du har en intressant karriär framför dig. Jag hoppas vi kan ses på riktigt någon gång, kanske på nått trollierikonvent. Hade varit super att kunna snacka lite, vi har säkert en hel del att prata om.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *