För många år sedan när jag för första gången studerade boken Hocus Pocus Junior* reagerade jag speciellt på en rutin som beskrevs där. Just det tricket levde kvar i minnet och jag klurade länge på hur jag skulle kunna återskapa det för en modern publik.
Tricket går under namnet How to make a Card vanish, and finde it again in a Nut vilket i sig är ganska självförklarande av vad rutinen i sig går ut på. Det som gör det hela riktigt intressant är upplägget på numret. I kort kan det hela beskrivas såhär:
Trollkonstnären ber en åskådare välja ett kort ur en kortlek. Kortet stoppas tillbaks och trollas sedan bort. En skål med valnötter står på bordet och en av dessa väljs av samma åskådare. Nöten knäcks, med munnen som var det vanliga viset vid sagda tid, och inuti nöten finns det valda kortet.
Trollkonstnären erbjuder sig att göra tricket en gång till. Denna gång när nöten knäcks innehåller valnöten inte ett kort – utan bläck. Hepp! Bläcket förstör åskådarens kläder och alla skrattar. Slut.
En analys av rutinen
Jag kan inte sitta här och säga vad som gått genom huvudet på den magiker som designade detta trick. Med de erfarenheter jag har av att utföra trolleri, främst på gator och torg, tycker jag mig dock kunna skönja några detaljer som förbryllar mig. Exempelvis, varför skulle trollkonstnären välja att återupprepa tricket en gång till? Det finns ingen riktigt god anledning tycks det mig. Finalen på den andra omgången är dessutom rätt underlig och har inget med kort att göra. Svaret tror jag är hecklers.
En heckler är någon i publiken som gör att din föreställning inte går så som du har tänkt dig. Det kan handla om någon som är väldigt berusad, någon som verkligen vill ”hjälpa till” eller någon som har som avsikt att visa för alla andra att de minsann inte blivit lurade. I detta fall tror jag det handlar om den senare. Trollkonstnären har uppfattat att en person i publiken börjar gissa på metoder och försöker förklara hur allt hänger samman. Kanske har han (alltid en han) dessutom sett föreställningen tidigare vilket öppnar upp för massor av problem för en gatumagiker.
En erfaren artist har en lösning på problemet och jag tror att författaren till Hocus Pocus Junior har sett en erfaren magiker hantera en väldigt jobbig heckler. Har artisten i fråga spelat sina kort rätt kan hen dessutom ha lyckats få hela publiken på sin sida och alla är rätt trötta på den personen som förstör showen. Magikern gör första delen i korttricket och avslutar med att kortet dyker upp inuti nöten. Han utmanar publiken extra mycket: ”Det här är helt omöjligt, och ingen kan förstår hur det gick till!” Hecklern går i fällan, sväljer betet och säger: ”Gör det igen då! Alla nötterna har säkert Spader 5 i sig!
Så trollkarlen erbjuder sig att göra tricket igen…
Alternativa fakta
Jag kan såklart inte veta att detta är vad som hänt. Kanske är det bara så att humor och moral skiftat under de hundratals år som passerat. Ändå får jag en stark känsla av att detta nummer existerar just för att sätta dit någon. Vi tror oss veta att författaren till boken inte själv var trollkarl så vi kan dessutom inte vara säkra på hur bokens innehåll valts ut. (Eller om författaren i fråga fått sig en dusch bläck vid tillfälle.) Säg att tricket ingår i den vanliga repertoaren – hur väljer du då ut vem som ska få bläcktunga? Det känns som att det behövs en antagonist – och att denna person inte valts ut av magikern utan snarare nominerat sig själv. Risken skulle annars vara rätt stor att trollkonstnären kommer att få stryk och alienerar sig från sin publik fullkomligt. Som gatuartist har du inte råd med det – för showen betalas EFTER det att den är spelad. Då vill det till att din publik gillar dig!
Vad gjorde då jag?
När jag började med trolleri gjorde jag väldigt ofta ett trick där en åskådare fick välja ett kort, kortet trollades bort och återfanns sedan i en citron. Ett trick som fick OK reaktioner och jag gillade att göra det. Ibland uppfattade jag att publiken började gissa hur det gick till. En känsla man som magiker gärna vill undvika. Jag la efter en del klurande det tricket på hyllan.
När jag hittade How to make a Card vanish, and finde it again in a Nut för en mängd år sedan blev jag påmind om mitt gamla citronntrick och just det året (2015) behövde jag verkligen ett nytt nummer till vår årliga show Arcanum Noctem i Visby. Så mitt huvud började snurra, hur skulle jag hantera bläcket, skulle jag berätta om bläcket och skapa en känsla av att inte vilja öppna den sista nöten och ha något helt annat däri? Jag klurade väldigt länge på saken och hittade inte riktigt den lösningen jag vill ha.
Jag ansåg också att det var ett problem att upprepa samma trick två gånger om jag inte hade en heckler att spela ut. Något jag inte alls ville ha. Istället valde jag att stärka tricket så mycket jag kunde. Att göra det valda kortet unikt var en självklarhet. Därefter ville jag minimera risken med att ifågasätta nötterna. Publiken fick välja ut tre nötter ur en påse full med nötter. I en spännande och rätt korkad elimineringsprocess finns slutligen enbart ett nöt kvar medan de andra har knäckts och visat sig innehålla – nöt. Men i den tredje och sista dyker kortet upp.
Detta nummer slutade på ungefär 10 minuter på scen och blev en riktig succé på en hel del marknader under åren samt under ett trettiotal shower på Liseberg under arrangemanget Jul på Liseberg. Självklart fungerade det utmärkt också i Arcanum Noctem som var den riktiga avsikten med numret.
Efter en urvalsprocess finns en medhjälpare och en nöt kvar på scen. Nu ska bara kortet hamna där med hjälp av magi. (Foto: Sören Mård)
Och i TV
Under inspelningen av Mysteria Säsong 2 behövdes massor med nya trolleritrick och i det formatet vi skapade där fanns det tid för trick som var riktigt, riktigt korta. Därför skapade jag också en kortare version.
Avslutningsvis
Det är inte alltid jag hittar trick i böcker som fascinerar mig så mycket som just det här numret och alla processer ser verkligen inte ut som den här. Kanske kommer jag att berätta om en annan process med ett annat trick framöver. Gillade vad du läste får du gärna berätta vad du tänker i en kommentar eller via e-post.
*Hocus Pocus Junior är en bok publicerad 1634 av en okänd författare . Boken beskriver, på sina 52 sidor, olika trick som kunde ses på gator och torg i England. Det är oklart om författaren själv var trollkarl eller om han bara valt att avslöja trick för allmänheten. Det kan vara av intresse att känna till att det i det samtida London fanns en aktiv gatumagiker som hade börjar bli ganska känd. Han gick under artistnamnet Hocus Pocus.