Arkadia utför bägarspelet

Historiskt korrekt

Hur historiskt korrekt bör underhållningen vara på en historisk marknad, och var betyder det begreppet egentligen? Spelar det någon roll, och för vem spelar det roll? Detta är frågor jag försöker få ordning på i denna artikel.

Vad är ”Historiskt korrekt”?

Begreppet är i sig väldigt intressant. Jag är rätt säker på att väldigt få besökare av ett historiskt arrangemang är speciellt intresserad av att uppleva underhållning så som den såg ut på en gata i Potsdam 1389. Dels för att våra värderingar skiljer sig kraftigt åt, dels för att humor är en färskvara som är i ständig förändring. Däremot tror jag att besökare vill uppleva en känsla av det historiska. Den stora frågan då är på vilken historisk nivå denna korrekthet ska läggas.

Själv strävar jag efter att skapa en stark historiskt känsla för mitt magiska utövande. Jag undviker in i det längsta att använda moderna föremål och jag vet inte hur många fantastiska trick som fått stryka på foten därför att jag inte kunnat komma på något sätt att få det att fungera i rätt historisk kontext. Jag är också väldigt noga med att mina kläder stämmer med de fynd vi har från den aktuella tiden. För att kunna göra det måste jag såklart studera de epoker jag återskapar, både för att förstå det sammanhang jag gestaltar, men också för att kunna återskapa hur underhållare klädde sig.

Le Escameur

 

I vår Varietégrupp Karneval, där vi levandegör ett kringresande varietésällskap från sent 1800-tal, har vi valt att vara så strikta vi kan i dräkt och utrustning. Vi ha satt en tidsepok med ett spann på ett visst antal år där prylar och kläder får komma ifrån. Å andra sidan har vi också bestämt att detta epokbeslut inte får gå ut över den upplevelse vår publik har av våra shower. Därför accepterar vi exempelvis PA och headsets när det behövs. Vår definition är därmed i gungning, men en gungning vi har kontroll över.

Gaston jonglerar

Ett exempel till skulle kunna vara de käglor Gaston använder när han jonglerar. Käglorna är moderna i sin konstruktion men är dekorerade på ett sätt som skulle kunna härstamma från 1800-talet. Han skulle kunna jonglera med korrekta käglor skapade på samma sätt som på 1800-talet, men det är bra mycket svårare och därmed skulle han inte kunna utföra lika intressanta nummer. Styrkan i numret får då vara det som avgör graden av historisk korrekthet.

Vilken underhållning fanns?

Genom bilder, böcker och texter kan vi hitta flera källor som berättar om vilka trick, vilka nummer och hur saker och ting presenterades för 100, 300 eller 1000 år sedan. Som med allt källmaterial innebär tid alltid en utmaning och ju längre tillbaks i tiden vi går, ju svårare är det med säkerhet att säga vad som faktiskt gjordes. Det finns ett ganska stort utbud av bilder från 1300-talet och framåt som visar torg där underhållare agerar. Genom att tolka dessa bilder och ha rätt kunskap kring konstformen går det att dra många slutsatser. Detta i kombination med den samtida litteratur vi har går det att dra många slutsatsersom är så nära sanningen vi kan komma.

Peter Bruegels "The Fall of the magician"
Pieter Brueghel, den yngres ”The Fall of the magician” 1565

Målningen ovan är ett utmärkt exempel. Bilden är från 1565 och i anslutning till dessa åren har vi också böckerna ”The Discovery of Witchcraft” (1584) och ”Hocus Pocus Junior” (1634). Med detta digra källmaterial kan jag som verksam utövare spåra flera olika trick i bilden ovan. Exempelvis:

  • Bägarspelet utförs uppe till vänster.
  • Kniv genom hand nere till höger.
  • Hänglås i kind nere till vänster.
  • Spinnande och balanserande talrik i mitten.

Jag har själv satt samman en föreställning som helt baserar sig på bilder från åren 1300-1550. Den showen innehåller, med säkerhet, enbart nummer som utfördes under dessa århundraden. Däremot kan jag inte vara säker på hur de utfördes, vad som sades och på vilket sätt showen var konstruerad. Jag är dock övertygad om att människor fungerade på ungefär samma sätt som människor gör idag vilket gör att en viss dramaturgi bör ha gjort sig gällande också då. Å andra sidan är det viktigt att hålla den moderna publiken intresserad så jag väljer att presentera tricken på ett sätt som känns ”modernt” utifrån sin historiska kontext. Jag skämtar om saker som finns idag och jag tar inte moderniteter så som kameror, YouTube och andra fenomen i mitt manus när tillfälle ges.

Ett historiskt reptrick. Fotot: Jeanette Pettersson

Jag har också shower där jag är mer kreativ i min tolkning av det historiska och använder apparater och trick som absolut inte fanns under den aktuella perioden. Min teleportationsapparaten Augusta är ett sådant exempel. Skulle du skärskåda den apparaten finns det inte mycket i den som är historiskt. Hon består av en massa elektronik, loppisfynd från 50-talet (1950 that is) och mängder med lim. Tricket i sig skulle aldrig gå att utföra på medeltiden, ens om en magiker från 1420 ens försökte. Flera av de trolleritekniker jag använder utvecklades långt senare. Detta till trots har jag valt att klä in hela rutinen i historiska attribut. Skeden jag använder i slutet för att knäcka ett ägg är en återkonstruktion på en sked från 1420.

När jag tittar på den rutinen, på dess utförande och prylar – känner jag mig väldigt ambivalent. Jag älskar den, men borde jag göra den?

Augusta in action

Vad jag inte gillar!

Under åren av historiska arrangemang kan jag inte sluta förundras över bristen på vilja att nå en rimlig historiskt nivå. Jag förstår att det jag anser är rimligt, absolut inte behöver vara det i någon annans övertygelse. Detta till trots får jag ofta känslan av att en del underhållare helt enkelt inte anstränger sig. Ibland uttrycker sig ansträngningen i att vira in sin utrustning i säckväv och ibland helt enkelt att skita i vilket. Jag har skrivit en lista på saker som stör mig. Mest för att provocera.

Linnegycklare

Visa mig de källor där pösbyxor i linné och underliga tunikor användes av… någon överhuvud taget på 1300-talet. På riktigt, alla dessa pösbyxor, alla dessa linnekreationer och märkliga mössor – i linne. Jag blir galen. Historiska källor visar att ylle var det material som användes som yttersta plagg och det finns mängder med bilder på vilka snitt och vilka modeller på kläder som användes vid den tid som gestaltas. Jag skulle bli lycklig om jag fick se mindre av hittepå1300-talet och mer av, säg, 1300-talet på medeltidsveckan.

Medeltida gycklare

Omedveten anakronism

Det här myntet är historiskt så därför funkar det ju superbra på medeltidsmarknaden.

Jo… men myntet är från 1800-talet! Ska du ändå använda ett mynt från en helt annan epok kan du lika gärna välja ett mynt som är bra att trolla med. Men tes är att det är helt okey att bryta mot den historiska tiden om det behövs, men tro inte att bara för att något kommer från ”förr i tiden” så är det korrekt

Moderna föremål

Just ja, jag måste ju ha en väska att ha alla prylarna i. Den här väskan är praktisk, ingen bryr sig om att det är en flight-case.

Det finns tillfällen då moderna föremål är okey, och det finns tillfällen då det inte är det. Om det är så att akten inte går att genomföra utan att tulla på det historiskt korrekta, eller att säkerheten kräver modern utrustning, då är det okey. Men orsaken till att dessa moderna styggelser används är nästan alltid lathet – och då finns inga ursäkter.

Dåligt materialval

Du har coola kunskaper som du gärna vill visa upp – problemet är att numret skriker modernitet. Du kommer inte undan med ett motorcykelnummer i 1700-talet! Jag anser att ett nummer som inte går att historificera inte bör utföras. Jag ville länge göra min tvångströja men kunde inte hitta ett sätt att få den att passa in på medeltidsmarknader. Det löste jag genom att läsa på om olika metoder att fängsla människor förr i tiden. Det var så mitt utbrytningsnummer skapades.

Arkadia blir fastspänd
Notera att hänglåsen är moderna. Det är för att de ska kunna hanteras av en åskådare ut publiken samt att sagda publik också ska tro på att det är riktiga prylar.

Buttericksgycklaren

Buttericksgycklare

Steget under linnegycklaren är dock off the shelf-gycklaren som köpt sina historiska prylar från någon maskeradsite på nätet och trollar med plastprylar och höga hattar. Alla kommentarer är överflödiga.

Sammanfattningsvis

Jag upplever att nivån på utrustningen de senaste åren har sänkts avsevärt och att en slapp attityd har börjat få allt större fotfäste. Vad det beror på vet jag inte, men jag kämpar med näbbar och klor för att fler borde anstränga sig mer för att skapa en bra känsla av historisk underhållning. Jag skriver detta inlägg för att jag vill att artister som funderar på att börja med historisk underhållning ska tänka en extra gång. Vi vet att nya artister knycker och inspireras av redan etablerade sådana. Mardrömmen är att den nivå som uppnås är en blek kopia av en epok som aldrig funnits. Som den puritan jag är önskar jag att fler gick tillbaks till källorna.

Följ mig gärna på mina kanaler!

11 comments

  1. Hej! Bra resonemang! Samma tankegång kan gälla även musik, allt från val av instrument till vilka sånger som sjungs. Fast ärligt talat är nog inte en poet från 1100-talet särkilt underhållande i sitt plinkande på en luta, som inte hörs genom skrik och skrål…

    1. Precis! Jag håller verkligen med. Det är därför viktigt att hitta den där balansen som kombinerar känslan av det historiska med rappheten i det moderna.

  2. Du är en klok person men jag upplever att du velar lite. Å ena sidan behöver uppträdandet inte. vara historiskt korrekt men å andra sidan ska en ge fan i linne?
    För mig,som kollega, är det historiskt korrekta djupt underordnat upplevelsen för åskådaren. Min uppfattning är att medeltidsfester inte alls försöker återskapa den faktiska medeltiden utan en romantiserad bild av densamma. Det är ganska mycket att betrakta som en stor temafest. Och iomd kan man uppträda på sätt som skevar ganska hårt med det historiskt korrekta så länge det är i fas med atmosfären på festivalen.

    1. Tack för inputen, och komplimangen. 😀

      Att jag är velig! Det är hela poängen med inlägget, jag försöker hitta och definiera vad jag tycker är en lagom nivå.

      Jag finner inga problem med att inte behöva ha ett 100%-igt HK-uppträdande men att ändå eftersträva en kostym som åtminstone försöker se ut som en historisk epok.

      Jag håller med dig i att känslan är överordnad allt annat – men jag tycker att känslan börjar gå förlorad. Känslan som skapas just nu skulle kunna liknas vid en vikingafest där alla aktörer har hjälmar med horn. Eller en STAR WARS-fest där alla klär sig som figurer ur STAR TREK.

      Å andra sidan beror det nog på vilka arrangemang du jobbar på. Medeltidsveckan är, för många, precis vad du skriver: en temafest där ingen riktigt bryr sig. Jag jobbar rätt mycket för museum som har som uppgift att upplysa om en specifik epok. Där bryr sig arrangörerna väldigt mycket. Jag skiljer också på en marknad arrangerad av en historisk förening en arrangerad av en festkommité.

      När du drar av dina shower så är det ingen som förväntar sig annat än precis det du gör. (Som du dessutom gör sjukt bra!) Men visst är det också så att du egentligen inte gigar speciellt mycket medeltid eller annan historisk epok?

      1. Jag tycker inte alls att du är velig. Att skapa en historisk artistisk upplevelse för moderna människor som är byggd helt historiskt korrekt är omöjligt. Helt enkelt för att publiken inte är historiskt korrekt. Artisteri (i alla tider) handlar om att underhålla en publik, missar man det så faller syftet med det man gör. Samtidigt om man inte går så långt man bara kan, utan att tumma på upplevelsen, för att återskapa den tid man gestaltar så är det ingen mening med att stätta det i ett historiskt sammanhang.

        Jag tycker att det är mest en inställnings fråga. Om man är ny och inte vet bättre och ett par linne pösbyxor är det bästa man kan åstadkomma, så kör på det. Med rätt inställning och rätt förebilder så blir det bättre nästa gång. Vilket också är poängen som jag ser det i din text. Om nya artister ser etablerade med en god kvalité på sin utrustning så kommer utrustningen att utvecklas. Men också upplevelsen, tror jag. Det krävs en synnerligen god artist för att skapa en historisk illusion med en butrix dress. Det är nog enklare att skaffa rätt material.

        Men helt klart handlar det om en balans och den är olika beroende på artist. Jag är medeltids musiker och använder rörblad av plast i min säckpipa. Det är ingen som kan se dem eftersom de är inkapslade och det gör att min pipa krånglar mindre och har längre uthållighet. Ett par handsydda brokor som ingen heller ser (under tunikan av ylle) har jag för känslans skull. Min egen tillfredsställelse av att vara rätt klädd.

        1. Jag håller med dig Johan. När jag skrev texten tänkte jag faktiskt också på just musiker som jag vet har problem med sina instrument när vädret vänder. Hade jag spelat musik hade jag bytt ut alla komponenter som påverkar kvaliteten på musiken! Plast kan dessutom se ut som horn eller liknande. Återigen, det är viktigt att showens resultat inte blir lidande.

  3. Nu kommer jag och är lite historiskt jobbig. Men han hette väl ”Pieter Brueghel” och inte ”Peter Bruegel”? Sen ska man nog lägga till ”den äldre” också eftersom hans son hette precis samma sak och kallas ofta ”Pieter Brueghel, den yngre”.

  4. Hej bästa Anders. Jag vet att vi inte är korrekta när vi klär upp våra kunder i linne som ett utanpåplagg. Linnet ska vara närmast kroppen och inte synas. Linne är ett fantastiskt material som är åldersbeständigt, dock inte över 600-700 hundra år eftersom det är biologiskt nedbrytbart. Eftersom jag är möbeltapetserare i botten och fick lära mig lite om bevarandetekniker på min utbildning så har jag i min profession som möbeltapetserare bara använt mig av linne och tagel. Fantastiskt när man hittar hela linnevävar i gamla möbler som är intakta. När det gäller mitt kunnande om mode på medeltiden så är det mer begränsat , tyvärr. Där får man balansera på att sy och sälja också. Jag kan dock känna mig stolt över att vi utför alla momenten själva. Från tillklippning till försäljningen av plagget och får beröm för ett bra utfört arbete. Ullblandningar förekommer men oftast har kunden ett val. Vi måste också vara tacksamma för att Visby-farsorna finns för trots all så är de med och bidrar till vår allas försörjning. Med kärlek, Karin

    1. Kära Karin, du vet väl att jag verkligen älskar era kläder. Ni gör stor skillnad för de marknader ni besöker genom att ge besökare möjlighet att vara med för en väldigt billig penning. Och ja, Visbyfarsorna är vi alla väldigt glada för. Någonstans måste alla börja, och linne är billigt, vackert och ett makalöst bra material. Jag älskar linne! Inlägget är inte riktat till de som besöker marknaderna utan de som professionellt agerar på dem. Det är, i mina ögon, en stor skillnad. Jag har såklart ingen avsikt att hindra folk från att klä sig i linne. Jag skulle däremot önska att fler (aktörer) skulle eftersträva korrekthet i dräkt.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.