Elev räcker upp handen

Skapande Skola

Kanske börjar jag bli en grinig gubbe som skanderar: ”Det var bättre förr”, eller så har någonting negativt hänt på kulturscenen de senaste åren. Jag tänker lyfta en fråga som likt en liten, men ack så irriterande sten i skon, skavt sönder mig den senaste tiden. Jag talar om statens satsning på kultur i skolan i formen av Skapande Skola. Vissa älskar det – andra så som jag – förhåller oss lite mer skeptiska. Låt mig förklara.

En snygg avgränsare

Skapande Skola

2008 startade projektet Skapande skola vars syfte var (och är) att öka möjligheterna för professionella kulturskapare att möta barn och ungdom i skolan. Tanken är att:

Alla barn och unga har rätt att få ta del av professionell och kvalitativ konst och kultur, som vidgar deras vyer, ger perspektiv och förståelse för världen de lever i. På så sätt kan de påverka och förändra sina och andras levnadsvillkor. De ska inspireras till och ges möjligheter att uttrycka sina tankar genom kultur och konst.*

Jag kan inget annat än tycka att detta är fantastiskt. Jag är övertygad om att ett aktivt, varierat och mångkulturellt kulturliv stärker människans möjligheter att uttrycka sig, att förstå sin omvärld och reflektera kring svåra frågor. Men konst och kultur är också ett språk – ett sätt att säga just det jag vill – när jag vill – utan filter och på ett sätt jag själv behärskar. Detta är Skapande Skolas akilleshäl.

Vad är ett språk

Svensk Ordbok (SO) definierar ordet språk såhär:

språk: mänskligt system för kommunikation, känslo­uttryck och konstnärliga ända­mål med en upp­sättning ord och ord­förbindelser som kombineras enl. vissa grammatiska regler

Jag håller helt och hållet med i ovanstående definition. Språk är alltså inte enbart engelska, tyska eller mandarin – det är också matematik, dans, måleri och – såklart – trolleri. Jag vill dessutom bredda begreppet i ovanstående definition och säga att ord också betyder budskapets beståndsdelar.

Att äga ett språk är en mänsklig förutsättning, det är något vi alla behöver. Har vi inget språk skapar vi ett själv. Skolans uppgift är att ge våra medborgare flera olika språk och dessa språk skapas där kulturella uttryck utförs. Exempel på att människor skapar egna språk när inget annat räcker till skulle kunna vara gängrelaterat våld, klotter och skadegörelse. Ett meningsfullt liv har behov av sätt att uttrycka sig, och inte alltid med munnen.

Det haltande projektet

Kulturrådet skrivet i sin text ”Skapande Skola – Kultur i lärandet”: ”Skolans läroplan ger barn rätt att möta kultur. Med läroplanen som utgångspunkt kan professionella kulturaktörer ge eleverna nya möjligheter att nå skolans mål.” **

Jag upplever att många skolor idag enbart låter kultur representeras genom Skapande Skola. Fördelen med detta projekt är att många barn får möjligheten att prova på och utveckla intresse för olika kulturformer. Nackdelen är att det görs inom skolans väggar och regler. I ovanstående citat står det ”[…] ge eleverna möjligheten att nå skolans mål.” Däri ligger problemet. Eftersom skolans resurser är knappa kommer en lärare som ansöker om pengar till ett Skapande Skola-projekt att vilja nå kursmål för att på så sätt underlätta och variera elevernas inlärning och möjlighet att nå Skolverkets alla mål. Därav är det projekt av typen ”Jonglera med matematik”, ”Demokratimålning” eller ”Likabehandlingsplanstrolleri” som blir bokade till skolorna. Konsten blir lidande i det att de konstnärliga utövarna tvingas anpassa sig till beställarens önskemål samt att konsten utförs i en miljö som är dåligt anpassad för det konstnärliga uttrycken. Detta gör att skolan dikterar kraven och konsten tvingas anpassa sig.***

Karneval är snygga

Konsten ska inte anpassa sig efter skolan. Skolan och dess elever behöver besöka andra platser för konstnärliga uttryck där det är artisterna som bestämmer. Eleverna behöver se en symfoniorkester som gör sin grej utan att tuta i luren om jämställdhet, de behöver uppleva teater på en teater – inte i en aula eller i ett klassrum. De behöver se och uppleva kultur där kultur befinner sig! På så vis breddas deras förståelse för de alternativa uttryck som finns i vårt samhälle. Jag upplever att barn och ungdomar har svårare och svårare för att förstå att olika forum följer olika regler. Självklart finns det flera orsaker till det – men i min värld är det tydlig att någon som aldrig besökt en riktig teater inte vet hur man för sig på en sådan plats. De har aldrig haft chansen att upplevt riktig teater!

Jag minns min egen utbildning som barn. Vi besökte samtliga teatrar och konserthallar i Helsingborgsregionen. Stundtals var det superbra och stundtals var jag inte alls imponerad. (Jag minns framför allt de oändliga symfoniorkestrarna. De var en pina! Jag har idag flera vänner som spelar i sådana storband och orkestrar – så jag misstänker att de inte alls håller med mig.) Jag ser idag att barnen i skolan mer och mer sällan lämnar sin institution. Det är enklare, och billigare att ta samhället in i skolan. Men är det bättre?

Jag älskar att trolla, jag är bra på att trolla. Trolleri har ett eget språk, ett eget sätt att förhålla sig till verkligheten. Trolleriet är en berättelse som är viktig i sig själv. Om målet är att ”ta del av professionell och kvalitativ konst och kultur, som vidgar deras vyer, ger perspektiv och förståelse för världen de lever i” så vill jag hävda att skolan måste röra sig utanför sina egna väggar och bli en del av den värld som konsten rör sig i.

Värdet av de estetiska ämnena

Kanske ligger problemet också i den generella värderingen av de estetiska ämnena. Jag minns från min tid som lärare**** hur det allt som oftast, främst på högstadium runt om i landet, resonerades kring schemaläggning. Det var alltid viktigast och mest prioriterat att ämnen så som svenska, matte, engelska och NO skulle hamna på de tider då eleverna var pigga i huvudet. Bild, Slöjd och andra estetiska ämnen fick slasktiderna så att eleverna fick en chans att vila upp sina huvuden.

Denna outalade ämneshierarki är en del i problemet. Ständigt anses de estetiska ämnen sakna värde. Ska de utföras så ska det ske för att förmedla andra ämnes budskap, för att göra det ”roligare” eller för att förenkla för vissa elever med särskilda behov. I enmansutredningen som skedde inför den nya reformen GY11 var det på håret att de estetiska ämnena helt fick stryka på foten från de obligatoriska ämnena.

Georges Méliès - Resan till månen

Men det var inte matematikerna som tog oss till månen, det var Jules Verne som 1865 tog oss dit med hjälp av romanen ”Från jorden till månen”. Genom att öppna våra sinnen och skapade viljan att ta sig dit kunde vi lite mer än hundra år senare sätta foten på den stora osten i himlen.*****

Konsten, sagan, estetiken har ett värde i sig själv – men om vi nu tvungen måste värdera konstnärliga uttryck genom samhällsekonomiska vinster – så är det inte speciellt svårt.

En snygg avgränsare*http://www.kulturradet.se/Skapande-skola/

**http://www.kulturradet.se/Documents/publikationer/2010/skapande_skola.pdf

*** Som det kanske framkommer är jag inte en konstnär som tror på att arbeta med bidrag. Som bidragstagande artist är du inte fri utan pengarna kommer från någon med en egen agenda. Jag tror på att konst skapas av de som har viljan, modet och passionen att göra det. Självklart måste en konstnär som också är företagare anpassa sig efter marknaden – men i frågan om demokratiska värden och rätten till en varierad utbildning kan jag tycka att denna marknad – skapad av staten – bör anpassa sig efter konsten i fråga – inte tvärt om. (Mer om denna typ av tankar finns att läsa i denna artikel.

****Jepp, jag har en examen som gymnasielärare, men jobbar inte som det sedan många år tillbaks.

*****Tack Andreas Sebring för denna fantastiska jämförelse.

 

4 comments

  1. Kunde inte hålla med mer. Imorgon ska jag höra föreläsningar om innovation som hålls för vuxna, och jag undrar lite varför det verkar vara politiskt gångbart att strypa den kreativa blodtillförseln i skolan. Det verkar ju som om vi har fullt upp med att reparera skadan när människor kommer ut i arbetslivet.

    1. Det är en väldigt bra fråga. Det läggs massor med pengar på att göra anställda kreativa. I samma ögonblick tömmer vi skolan på estetik. Byråkratins malar maler

Lämna ett svar till Mats Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.