Då var det klart – 2017 års bokföringshelvete. Jag är så ofantligt glad att det finns människor som tycker att sånt här är roligt. Det innebär att jag kan sortera eländet i något som motsvarar en logisk ordning och sedan köra pärmarna (inte plastpåsarna!) till min fantastiska revisor. Men varför ska det behöva vara såhär, år efter år!
Igår satt jag på tunnelbanan i Stockholm och såg då reklamen för Frilans Finans, ett företag vars affärsidé är att göra det enklare för oss småföretagare. Deras reklamkampanj just i januari ligger rätt i tid – verkligen. Många med mig har stirrat på pappershögarna och svurit över tristessen i att räkna moms och skatt. Jag blir sjukt förbannad när jag ser reklamen. Inte på företaget i fråga. Deras tjänst verkar fungera bra för de vänner jag har som använder dem. Jag blir förbannad för vi har ett system i Sverige där en sån här sak kan vara en framgångsrik affärsidé.
Jag kan inte förstå hur vi i det moderna Sverige, med den teknik, de appar och de smarta telefoner vi har inte kan klara av att bygga ett system som enkelt och tydligt skapar en kontinuerlig bokföring. En bokföring som jag sedan skulle kunna godkänna, likt andra medborgare gör, med ett SMS. Jag förstår att det såklart är mer komplicerat med avdrag, kvitton och annat elände – men detta till trots!? Ligger det inte i statens intresse att stimulera småföretagande?
Låt mig, mest för att jag kan, rada upp några få av alla de urbotat dumma sakerna som jag får stå ut med varje år.*
Preliminärskatt
Jag är en stor förespråkare av skatt. Jag tror att en stat med en så stark offentlighetsprincip som vi har i Sverige kan hantera det ansvar som en beskattning innebär. Som företagare kan det ibland kännas som att jag betalar löjliga summor till staten i förhållande till vad jag fakturerar en kund. I nästa andetag bor jag i en stad som just nu överöses av snö och varje morgon är vägarna minutiöst plogade. För att inte gå in på de mediciner jag injicerar varannan vecka,** eller skolan dottern går i. Listan kan göras lång och skatten känns då helt rimlig.
Problemet jag har är fenomenet preliminärskatt. Varje månad ska jag betala in en summa pengar till Skatteverket. Summan baserar sig på den inkomst jag hade 2016 och den totala skatt jag då betalade – utslaget på 12 månader. I januari, februari och mars är det tufft för mig att ens fakturera en summa som kommer i dess närhet. Dvs allt jag fakturerar går in i skatt – och sen måste jag betala lite till. Jag jobbar säsongsbetonat och vissa perioder tjänar jag väldigt bra och andra nästan inget alls.
Nu är jag inte korkad utan arbetar utifrån en årsbudget och lägger undan inför den här lågsäsongen. Det slår mig ändå att något i systemet här är trasigt för oss som arbetar med varierad inkomst.
Jag vet såklart att jag kan ringa Skatteverket och få den ganska höga preliminärskatten modifierad efter någon typ av beräkning av årets årsinkomst. Problemet är egentligen inte den totala preliminärskatten. Den stämmer nog ganska väl. Problemet är att jag skulle vilja ha en månadsskatt som baserar sig på vad jag faktiskt tjänar just denna månad – inte en snittskatt baserad på min inkomst för två år sedan. Jag betalar gärna massor med skatt den månad jag fakturerar stora summor, och mindre när jag fakturerar mindre. Men jag förstår att det är för mycket begärt.
Problemet är att jag skulle vilja ha en månadsskatt som baserar sig på vad jag faktiskt tjänar just denna månad – inte en snittskatt baserad på min inkomst för två år sedan.
Årsbokslut
Jag jobbar som sagt säsongsbetonat. Det betyder i mitt fall att från det att sommaren börjar tills dess att julafton infinner sig reser jag mer eller mindre varje dag. Under sommarveckorna 2017 var jag hemma i min lägenhet ungefär fem nätter. Hösten ser ganska likadan ut och julsäsongen är alltid galen. Det innebär att jag skickar löjliga mängder fakturor under de sista månaderna varje år. Alla pengar jag fakturerar går sedan iväg i skatt innan dess att jag har möjlighet att kunna använda delar av de oskattade pengarna till viktiga investeringar. Jag måste alltså investera med skattade pengar och sedan räkna hem dem ett år senare. I stort sett lånar jag ut pengar till staten varje år. Är det helt rimligt att alla företag ska registreras med ett bokföringsår som börjar den 1:a januari? Vad skulle inte en mer dynamisk lösning kunna göra för att förenkla för oss microföretagare?
Och jo, jag vet att det finns investeringsfonder, bättre regler för aktiebolag och andra sätt att gå runt problemet. Alla dessa lösningar innebär dock att jag ska engagera mig i mer papper och fler byråkratiska regler. Och låt mig säga såhär: Jag blev inte trollkarl och egenföretagare därför att jag är briljant på att hantera papper och kontakta myndigheter.
Jag blev inte trollkarl och egenföretagare därför att jag är briljant på att hantera papper och kontakta myndigheter.
Men visst, jag kan låta min revisor lösa allt det här – vilket kostar pengar såklart. Och då var vi tillbaks på det där med Frilans Finans och deras affärsidé. Varje gång jag ska göra något som ter sig enkelt och självklart innebär det en pappersexercis, huvudvärk och att jag måste betala någon annan att lösa det åt mig.
Välfärden och rättvisa
Utilitarismen är en fin och i mångt och mycket bra (men problematiskt) morallära. I kort sammanfattas den med: ”Största möjliga lycka till största möjliga antal”. Som trollkarl får jag ofta ha denna morallära i åtanke när jag betalar den omtalade skatten. Som sagt, jag gillar skatt, det är inte problemet. Problemet är att jag inte kan nyttja alla de fantastiska erbjudanden staten ger oss medborgare. Jag behövde sällan barnomsorg under dagtid då jag är hemma på dagarna och har inga problem att sköta företaget och marktjänsten simultant. Kvällar och helger när jag jobbar är mer komplicerade och kräver att jag ringer in släkt och vänner som barnvakt. (Skiftjobbare i Sverige lider av samma problem såklart.) Jag har själv valt det här livet, så jag får stå mitt kast. Men det kan ganska ofta kännas bakvänt.
Att ta ut VAB (Vård av barn) som egenföretagare är en spännande fråga som jag inte ens orkar klura på. Jag vet inte ens var jag har för lön. Eller varför inte tala om en sjukskrivning av mig själv. Som att det skulle hända! Antingen är jag på plats och gör mitt gig, eller så är jag det inte och kan då såklart inte heller fakturera. (Något som bara hänt en gång. De där sprutorna jag talade om tidigare funkar nästan alltid. Just denna gång hamnade jag på akuten i en vecka.) En vanlig förkylning eller motsvarande innebär i realiteten ingen förändring i min vardag. Jag har inga sjukdagar, jag har inte plockat ut några föräldradagar och min dotter är aldrig sjuk – enligt statistiken.
Jag har inga sjukdagar, jag har inte plockat ut några föräldradagar och min dotter är aldrig sjuk – enligt statistiken.
Jag känner många egenföretagare som har tecknat specifika försäkringar i händelse av sjukdom. Det är nog en rätt bra idé, men jag slås återigen av den där känslan av att jag står lite vid sidan om välfärdssystemet. Allt blir enklare om jag helhjärtat sluter mig till den utilitaristiska läran. Det är ju trots allt fler som är anställda än de som är företagare i Sverige. ”Största möjliga lycka” och allt det där.
Valår och nya möjligheter – eller?
Så står jag här inför 2018 och tänker att kanske i år – kanske kommer någon på att det som många kreativa företagare önskar mest av allt är att bli lämnade i fred och få vara kreativa. Att göra rätt för sig utan att det ska vara komplicerat. Att betala en vettig summa skatt baserat på sin befintliga situation och inte alltid behandlas som en skatteplanerande skurk med lyxkonton i Lichtenstein. Det parti som lägger fram en vision för att förenkla för oss skulle få många röster. Tänk er en stat som erbjuder ett förenklat företagande för microföretag med mindre än, säg 800 000 i omsättning. Vilka pengar hade inte kommit in då när Frilans Finans*** eller andra företag inte längre kan skrämmas med bilder av företagare som drar sitt eget hår. För ett litet företag kan mycket väl bli stort, men för att våga vara litet behövs mod. Vi vill inte ha bidrag, konstiga starta-eget-kurser och fina ord. Enkelhet och tydlighet är nyckelorden!
*Såklart kan det vara jag som är urbotat dum och helt enkelt inte ser enkelheten i det system vi har. Det kan ju vara så att alla de problem jag ser skulle gå att undvika enkelt, billigt och bra. Om så, berätta gärna för mig!
**Jag lider av en sjukdom som heter Chrons vilket innebär att jag tar en spruta varannan vecka som kostar 4 500 kr. Det blir 117 000 kr/året.
***Jag vill bara än en gång påpeka att jag inte har något emot företaget i fråga. I stort tror jag att de gör mer för svenskt företagande än många politiska partier har åstadkommit de senaste åren – vilket inte bara är bra för Sveriges företagande. Det är också bra för välfärden.