Artistnamn

Harry Houdini, Chung Ling Soo och Max Maven är alla namn på magiker som valt att jobba under ett annat än sitt egna namn. Hur kommer det sig och vilka för- och nackdelar finns det med artistnamn i förhållande till faktiska namn?

Artistnamnet Arkadia

En väldigt vanlig fråga jag själv får är varför jag valde att kalla mig Arkadia. Jag har ett coolt svar och ett svar som är sant.

Det coola svaret

I historiska texter beskrivs ofta en utopisk plats som kallas för Arcadia. Det är Eden innan Syndafallet, det är platsen för upplysning, det är den rena drömmen om det okomplicerade livet. I senare myter florerar tankar om Arcadia som platsen där drömmar, myter och sagor härstammar ifrån. Platsen där exempelvis älvornas värld möter vår… samt ett vindistrikt i Grekland och en gaybar i Paris.

---

Det ärliga svaret

Det ärliga svaret är att jag gillade och gillar ett rollspel från spelföretaget White Wolf som handlade om älvor i en underlig glammig mörk värld. Spelet hette Changeling och dess bildmaterial och världsbeskrivning påverkade mig sådär löjligt mycket som bara kan hända när du är en livstörstande och identitetsjagande 16-åring. Däri spelar platsen Arcadia – älvornas hemvist – en mycket central roll och jag gillade alltid den världen.

När jag som 20-åring ansåg att det var dags att börja uppträda med mina jonglerings- och trollkonster kändes det som att jag behövde ett artistnamn. De jag såg upp till jobbade alltid under, vad jag uppfattade som, coola namn. Gatuartister som Cellini, Gazzo och Taxi Trix. Korta namn som sa allt – och inget. Jag har å andra sidan aldrig riktigt lyckats vara cool så jag valde Arkadia. Med svensk stavning – typ. I efterhand kollade jag upp namnet lite mer och fann att det faktiskt passade rätt bra på en trollkarl. Även om de flesta kanske skulle säga att det är ett kvinnligt namn. Det är jag helt OK med.

Om jag kunde spola tillbaks tiden 17 år och välja om, skulle jag då välja att kalla mig Arkadia?

En sådan fråga är svår att svara på. Det tog mig otroligt lång tid att känna mig bekväm i att presentera mig själv som Arkadia.

Det kändes rätt mesigt, lite eljest och en aning nördigt. Jag heter ju Anders liksom.

Det kan ju också bero på att jag aldrig riktigt haft ett smeknamn på det där sättet som har suttit fast på riktigt. Jag tror att det där artistnamnet var en rätt dålig idé från första början men jag ångrar mig inte idag. Alls.

Nackdelar & fördelar med ett artistnamn

Som vanligt behöver du ställa dig frågan: ”Vem uppträder jag för?” Jag har nämligen funnit att ett namn av mitt slag är udda och underligt i många företagssammanhang. Då hade ett namn som klingade mer äkta fungerat mycket bättre. Några svenskar som valt mer internationellt klingande namn är Tom Stone, Tim Star eller för den delen Joe Labero. Jag tror knappt att du tänker på att dessa namn inte är äkta och istället flyter de in i sammanhang utan problem.

Å andra sidan skulle ett riktigt namn ställa till det för mig i många sammanhang. Eftersom jag valt att följa mina passioner i mitt artistiska liv så kretsar mycket av vad jag gör kring fantasy och skräck. Där är ett underligt namn en fördel. Hade jag inte haft Arkadia som artistnamn hade jag varit tvungen att ha två namn. För en fantasykaraktär i Magikergränd – sedermera Mysteria – kan inte heta Anders Sebring.

Står jag på en stor scen och introduceras som Arkadia känns allting väldigt självklart. När jag hänger med andra artister brukar många kalla mig Arkadia och jag har vant mig vid det och lyssnar till namnet. Bara det tog väldigt lång tid. Jag har märkt att ju bekvämare jag är vid att ha ett annat namn – ju bekvämare blir min omgivning. De tillfällen det fortfarande kan kännas eljest är vid de tillfällen jag mingeltrollar. De sammanhangen är väldigt informella och då känns det som att mitt riktiga namn är mest passande. Jag vill ju lära känna personerna runt bordet. Detta till trots gör jag mig själv en otjänst att presentera mig som Anders Sebring. För vem fan är det?

Utseende och namn

Jag tror också att det är väldigt viktigt att ditt namn och ditt yttre passar ihop. Med yttre menar jag såväl klädval som ditt faktiska utseende.

Jag har alltid fått höra att jag ser ut som en seriefigur. Därför tycker jag det passar att jag har ett namn som förstärker den känslan.

Jag väljer också att ha showkläder som sticker ut. I moderna sammanhang har jag knallröda byxor som dessutom är extremt utsvängda. De där byxorna skriker när du kommer in i ett kostymindränkt företagarrum. Ska jag vara helt ärlig finns det också en viss risk att min frisyr hjälper till en aning. Dessa val handlar om att förstärka den seriefigur jag är. Då kan jag lika gärna ha ett udda namn som pricken över i.

För ett gäng decennium sedan var det kutym att att alla magiker hade artistnamn. Från väldigt exotiska sådana till varianter av sitt eget namn. Att denna trend vänt beror säkert på många saker. Jag kan tänka mig att vi lever i en tid där din person också är ditt varumärke. Det gör det enkelt att jobba under ditt namn – som då också blir ditt företag. Vår samtid är absolut en tid där individen står i centrum. Jag kan tänka mig att de närmsta åren kommer denna trend hålla i sig. Jag tror inte att ”Galenskaparna” skulle skapats idag. Det namnet blev ett mycket starkare varumärke än de enskilda artisterna däri – något som går mot tidens ideal.

Den växande svenska stand-upen har säkert också påverkat oss. Där hör det till självklarheterna att du jobbar under ditt riktiga namn. Som mest har du ett smeknamn av typen ”Adde Malmberg”. Alla är vi nog överens om att det är coolare med stand-up än trolleri.

Våra svenska stjärnor Peter Brynolf och Jonas Jung är fantastiska exempel på modernt, coolt och fruktansvärt bra trolleri. Deras namn är rätt udda i sig själv – men det är inte tagna namn.

Samtliga exempel ovan har en annan gemensam faktor. De har inte på sig klassiska scenkläder i samband med sina uppträdanden. Att vara stand-up-artist i Sverige är synonymt med att du klär dig i jenas och t-shirt. Kanske är det bättre än hur den klassiska trollkarlen klär sig. Jag tror aldrig att en kortslips har varit cool – någonsin.